Omelett a`la Carbonara

Hej, jag heter Anna och jag är sockerberoende / sockermissbrukare.

Frukosten idag blev ett hopkok av rester och en omelett.
Döper den till Omelett a`la carbonara :) Jag hade inga
grönsaker hemma så det fick bli utan sånt. Mätt blev jag ändå.

Mitt recept på Carbonara
Bacon
Vitlök
Grädde
Svartpeppar

Mitt recept på omelett
Ägg
ca. msk grädde per ägg
(ingen salt om jag har bacon)

Mitt recept på omelett a`la Carbonara
Min carbonara + min omelett, naturligtvis ;)
Jag valde att grädda omeletten först och bre ut carbonaran
över och låta den bli varm, sen vek jag ihop omeletten.

Perfekt LCHF-frukost!

Anna i ett snöigt Sundsvall

Jag duger precis som jag är.

Hej, jag heter Anna och jag är sockerberoende / sockermissbrukare.

Idag har jag funderat på hur jag ser på mig själv, vad jag har för självbild.

Ända sedan tonåren har jag tyckt att jag inte duger. Att folk måste tycka att jag är tjock och ful. Jag har kämpat med vikten och tänkt att "bara jag blir smalare" så tycker folk att jag blir snygg, duktig och vill vara med mig. Det har ju funkat så där...
Det har inneburit en massa jojobantande och ångest för att jag inte lyckas och inte duger. Ångesten har jag dämpat med att käka sötsaker i form av massor med godis. Vilket gjort att jag inte gått ner i vikt utan gått upp.
När väl beroendet satt sina klor i mig har jag försökt att hålla mig och lyckats ibland. Gått ner några kilon, kommit i de där jeansen, känt mig uppskattad av andra och tyckt att jag duger.
När jag kommit dit har jag varit så nöjd att jag tillåtit mig falla för frestelsen att äta "bara några" godisar. Sen har känslan av att misslyckats igen, gjort att jag tänkt att "det är lika bra att äta ännu mer".

Tillbaka på ruta ett...

Så har det hållit på, runt runt i cirklar hela tiden. Och allt för att jag är osäker på mig själv och inte tycker att jag duger som jag är.

Dessutom har jag fått bekräftelse på att det är så, genom att folk ser mig, de faktiskt ser mig, när jag är smalare. Jag får fler uppskattande blickar när jag är ute bland folk, jag får dansa mer när jag är ute på styrdans och massor av annan uppmärksamhet som jag inte får annars.

Ett ex till mig sa att han var otrogen för att jag gick upp i vikt och blev tjock. Ni kan ju tänka er vad det gjorde med en redan osäker kvinna. Jag gjorde allt för att hålla mig smal, jag motionerade, jag åt diverse dieter, ja kort sagt allt, för att duga åt honom. Och ni vet ju hur det slutar..tillbaka i cirkeln....

Nu tänker jag att det kanske var så. Att han var otrogen just därför. Men jag tror inte att det var för att han inte gillade min kropp, utan för att jag faktiskt är en helt annan när jag gått ner och känner mig smal.
Att folk ser mig, inte för min kropp utan för hur jag är då.
När jag är nöjd med mig själv möter jag andras blickar, jag gömmer mig inte i hörnet när jag är ute på dans, jag går med glada steg och jag känner att jag syns. Och jag syns, för jag törs synas...jag gömmer mig inte...

Varför är det så? Finns jag bara när jag är smal? Eller finns jag för att jag är jag?

Jag har fastnat för några rader i låten från filmen "Så som i himmelen"

"Jag vill känna att jag lever all den tid jag har 
Ska jag leva som jag vill 
Jag vill känna att jag lever 
Veta att jag räcker till" 

"Jag vill leva lycklig för att jag är jag. 
Kunna vara stark och fri"

Den får bli min ledsång ett tag framöver. Den får påminna mig om att jag finns och duger precis som jag är.

Jag duger precis som jag är. 
Jag duger precis som jag är. 
Jag duger precis som jag är. 
Jag duger precis som jag är.

Anna i ett regnigt Sundsvall

Rostade mandlar på LCHF-vis

Hej, jag heter Anna och jag är sockerboende / sockermissbrukare.

Idag har jag gjort egna rostade mandlar. De köpta är så väldigt dyra så det kan vara värt att testa tyckte jag. Det ångrar jag verkligen inte! De var bara så supergoda.

Recept:

Hetta upp olivolja i stekpannan
Häll ner mandlarna och blanda så att de får olja på sig.
Krydda som du vill, jag använde salt och lite cayennepeppar.
Rör om tills de börjar knäppa, då är de klara.
Servera när de har svalnat.

Jag ska köpa hem flingsalt eller grovsalt och testa det nästa gång, men man kan variera kryddorna precis som man vill. Det finns oändliga variationer efter tycke, smak och tillfälle.

Anna i ett svart Sundsvall

Så svårt att hålla sig till hundra procent!

Hej, jag heter Anna och jag är sockerberoende / sockermissbrukare.

Den här veckan har inte varit lätt, jag har haft svårt att hålla mig borta från en hel del kolisar. Flera dagar har jag ätit apelsiner och inte en utan fler, två per dag typ.

I tisdags hade jag främmande och vi fikade tillsammans. Som vanligt gick det bra så länge de var kvar, men sen vräkte jag i mig de tre sockerkaksskivorna som låg kvar på brödfatet.
Det syns genast på vågen, som hela tiden visat minussiffror, men som idag visade ett litet plus.

Attans! Att det ska vara så svårt!

Jag vet ju egentligen att det beror på att jag håller på att ställa om medicinen som gör att det är svårt, men skulden och skammen kommer genast ändå. "Det är väl bara att låta bli att gapa och svälja". Men det är inte så enkelt när det handlar om ett beroende. Det handlar både om signalsubstanser i hjärnan och ett inövat beteende.

Nu tar jag i alla fall nya tag och firar helgen med att äta nyttigt och vara ute i solen så mycket som möjligt. Och låta bli kolhydraterna! Det blir alltså strikt LCHF precis det jag mår bäst av.

Ha en underbar helg!

Anna i ett soligt Sundsvall

Socker? Kolhydrater?

Hej, jag heter Anna och jag är sockerberoende / sockermissbrukare

Vad är egentligen socker? Är det det socker vi köper i affären, har i bakverk och annat? Bit- och strösocker? 

Socker innehåller stärkelse precis som potatis, pasta, ris, vetemjöl mm...

Sackaros, Galatos, Laktos, Glukos, Fruktos, Maltos är olika typer av socker. 

Kolhydrater omvandlas som bekant till Glukos i kroppen och kallas blodsocker. 

Sockret gör att de vita blodkropparna inte fungerar lika effektivt, effektiviteten minskar faktiskt med hela 92%. Du som ofta är sjuk kanske behöver fundera på ditt sockerintag?

AHA, den Amerikanska hjärtföreningen, rekommenderar högst sex teskedar socker per dag för kvinnor och högst nio teskedar för män. Denna rekommendation gäller inte de som har diabetes eller vi som är sockerberoende. 

Som jag sagt förut påverkar socker och andra kolhydrater våra kroppar negativt på många sätt. 

Det kan orsaka Övervikt och Fetma, Hyperaktivitet och Koncentrationssvårigheter hos barn, Dåsighet, Oro och Depressioner, Njurskador, Cancer i Tjocktarmen och då speciellt hos kvinnor, Störd Mineralbalans, Sur mage. Det kan Förvaga immunsystemet, Leda till Cancer i bröst, underliv, prostata och ändtarm, Ge Krom och Kopparbrist, Förhindra upptag av kalcium och magnesium, Försämra synen, Påskynda åldrandet, Påtagligt Höja Triglyceridnivåerna i kroppen, Vara en riskfaktor för cancer i galblåsan. mm mm mm..

Varför äter vi då socker i så stora mängder? Det tycker jag är en fråga för oss alla att fundera på?

Källa: Stålfarfar, Vad är så socker??, Ica Kuriren, http://www.icakuriren.se/Bloggar/Lasarbloggar/Kropp--Sjal/Kolhydratproblem/Inlagg/?BlogEntry=25425, 20120523

Hittade på Wikipedia om vita blodkroppar:

"Vita blodkroppar eller leukocyter är celler i blodet som ingår i kroppens immunförsvar för att skydda kroppen mot infektionssjukdomar. Vita blodkroppar produceras i benmärgen och återfinns ilymfknutarna, mjälten och i lungornas alveoler, samt ute i vävnaderna vid inflammatoriska tillstånd. Halten av olika vita blodkroppar kan mätas i ett blodprov för att se om en inflammatorisk process pågår eller om immunförsvaret är nedsatt.

Bara några procent av de vita blodkropparna finns i våra blodkärl, de flesta utanför blodkärlen i kroppens olika vävnader. Deras uppgift i immunförsvaret är att skydda kroppen och ta hand om bakterier, virus och andra ämnen som är främmande för vår kropp."

Anna i varmt Sundsvall

Skam

Hej, jag heter Anna och jag är sockerberoende / sockermissbrukare

Jag var nyfiken på vad skamkänslor står för och hur de uppkommer. Jag har känt en massa skam de senaste månaderna eftersom jag inte klarat att hålla mig till min LCHF-kost.

Så här står det i Wikipedia.

”Skamkänsla är en upplevelse av att förlora sitt anseende eller gillande hos andra, vare sig upplevelsen är korrekt eller inte. Skamkänslor handlar om föreställningar om hur andra uppfattar ens egen person, vad man har gjort, eller vad man har sagt. Skamkänslor beror på självkritik och ångest inför omgivningens åsikter, samt på social kompetens. Skuldkänslor har istället sin grund i att svika sitt eget samvete och är en fråga om moral.

Störningar i överjagsutvecklingen leder till en störd förmåga att känna eller hantera skamkänslor. Personer med histrionisk personlighetsstörning får inte skamkänslor för ett uppförande som andra uppfattar som stötande, medan människor med fobisk personlighetsstörning kan ha skamkänslor utan att det finns någon reell orsak. För att skamingivande situationer ska uppkomma krävs att personen antingen har dålig självkontroll, saknar kapacitet att leva upp till idealjaget, eller är omedveten om sitt idealjag och handlar oreflekterat. Människor som upprepade gånger utsätter sig för situationer som leder till skamkänslor och samtidigt idkar självkritik, har ett självdestruktivt och straffsökande beteende, eftersom skamkänslor sänker självkänslan.”

Den här våren/sommaren har det varit jobbigt att hantera kosten och att klara av att stå emot sötsuget. Jag har ideligen ”fuskat” och det har gjort att jag känt skam hela tiden. Jag tänker ofta ”Jag som kan det här, vet varför och hur jag ska göra för att må bra, jag borde klara det här galant” När jag läser hur skamkänslor uppstår, blir det klart för mig att jag är rädd för att alla ska tycka att jag misslyckas. Ibland när jag handlat godis, annat sött eller kolhydrater har jag varit rädd att nån ska se mig på affären. Om någon skulle se mig handla godis nånstans, döm mig inte det gör jag så bra själv.

Anna i ett strålande soligt Sundsvall

Oro leder till sug.

Hej, jag heter Anna och jag är sockerberoende / sockermissbrukare.

Ikväll har suget varit lite starkare än vanligt och det beror nog på att jag känner olust och oro. När jag känner oro, rädsla, panik, ledsenhet, ja alla känslor som är jobbiga har jag alltid tagit till sötsaker. Nu när jag valt att låta bli dem måste jag hitta andra sätt att kanalisera mina jobbiga känslor.

Ikväll följer jag linjen att byta ut sötsakerna mot sånt jag kan äta. Egentligen skulle jag vilja lära mig att inte äta bara för att nåt blir jobbigt.
Just nu får det räcka med att jag låter bli godiset så kan jag ta nästa steg senare.

Jag har druckit mycket te ikväll och käkade just lite hallon och mycket grädde. Jag orkade inte vispa grädden men det var riktigt gott med ovispad också. Det blev ett riktigt bra lchf - kvällsfika.

Ett steg i taget, en dag i taget...

Anna i ett blåsigt Sundsvall

En människa eller en looser?

Hej, jag heter Anna och jag är sockerberoende / sockermissbrukare.

Haft en underbar helg med massor av trevligheter. Blev bjuden både på mysfrukost och gomiddag i Lördags. Jag var på hockey och såg Timrå IK besegra Modo och när jag kom hem var middagen framdukad och klar. Vilken lyx!

Igår blev jag också bjuden på en god middag av en ny bekantskap och det var supertrevligt.

Till det jobbiga då...
På hemresan blev jag åksjuk och mådde pyton när jag kom hem. Efter att ha lugnat ner mig lite och druckit en massa vatten blev jag superdupersugen på nåt sött. Kidsen hade lämnat ett par sockerkaksskivor på köksbänken och jag smällde i mig dem snabbare än snabbast.
Genast kände jag mig som en riktig looser och letade fram glass från frysen som åkte ner lika snabbt. Som tröst eller straff, jag vet inte.

Idag har jag funderat och bestämt mig för att jag inte är en looser bara för att jag åker dit nångång. Det är mänskligt att fela och jag är människa. Det är istället hur jag går vidare nu som är viktigt. Jag har gjort upp en plan på vad jag ska äta så att jag inte blir hungrig och att jag ska göra saker för att inte tänka en massa negativa tankar. 

Nu blir det en prommis till stan och en träff med skojiga människor.

Perfekt LCHF-frukost

Anna i ett grått och trist Sundsvall

Beteendeträning

Beteendeträning

Idag när jag var in i sonens rum för att hämta nåt, såg jag att han hade en godispåse vid sängen och jag var på väg att ta en godis utan att reflektera över det. Det var ändå nåt som sa till mig att låta bli och jag gick nöjd ut därifrån. 

Ofta tar jag till invanda beteenden isället för att reflektera över om det är bra för mig eller inte. Vill man ändra sitt beteende är det som att skapa nya stigar, men det är lätt att hamna tillbaka i de gamla för de nya är snåriga och kräver större tankeverksamhet och nya ideer.  

En massa av det vi gör, gör vi automatisk utan att hjärnan behöver använda så mycket kraft. Det skulle ta väldigt lång tid att tex promenera om vi hela tiden behövde tänka på att ta nästa steg, att se till att vi går dit vi ska, att se sig omkring.... mm mm ..Dessa vanor/stigar är djupa eftersom de skapats under hela livet och det tar naturligtvis lång tid och mycket vilja att hitta nya. Det kan vara lättare om man har hjälp av en KBT-terapeut eller en coach, som kan få en att se sina invanda mönster och reflektera över om de ger dig det du behöver/vill ha. Terapeuten/coachen kan också hjälpa dig att hitta nya, bättre vanor och hur du tar dig dit. 

Nu måste jag komma i säng, våra sömnvanor spelar också en roll för hur mycket förändring vi orkar.

Anna i ett mörkt Sundsvall

Hej, jag heter Anna och jag är sockerberoende.

Vem är jag?

Här kommer ni att få följa min kamp mot sockret och kolhydraterna. Jag ser mig själv som en missbrukare, precis som en alkoholist eller narkoman och det är därför jag väljer en rubrik som kommer från 12-stegsrörelsen. Jag tror att det är många som känner igen sig i min berättelse och det är därför jag valt att berätta min historia och min väg till ett bättre liv. Jag hoppas att jag kan inspirera några till att förändra sina egna liv.

Lite mer om mig och min bakgrund: 

Jag är 43år och har bott i Sundsvall i hela mitt liv. Jag har två barn en 17-årig son som bor hemma, medan min 24-åriga dotter bor för sig själv. Mitt främsta intresse kretsar kring ungdomar och att umgås med dem på ett vuxet men engagerande sätt. Vi har alltid öppet hus här hemma och det är inte ovanligt att vi är många kring middags- och frukostbordet. Jag gillar också att syssla med geocaching, en modern form av skattjakt med GPS. Jag kommer att berätta mer om det senare. 

Jag har växt upp med mamma, pappa och en lillebror. Precis som i de flesta familjer fanns godsaker som en belöning när man gjort något bra, som tröst när man mådde dåligt, som mys framför tv:n och när man gjorde något roligt. Jag minns att jag redan i tonåren gömde godis på rummet och längtade tills jag fick lägga mig och läsa och mola i mig det. 

Under hela mitt liv har jag jojo-bantat och det har alltid varit godis som varit den största tjuven. Efter varje gång jag bantade ner mig, gick jag upp ännu mer när jag slutade och till slut var jag över hundrastrecket.
För att par år sen började min bror äta LCHF, som står för lite kolhydrater och mycket fett och han gick ner och blev mycket piggare. Jag testade och fick samma effekt, vad jag mådde bra och behövde dessutom inte svälta! När sommaren kom trodde jag att jag skulle kunna smaka bara en glass, ”man måste ju unna sig nåt på semestern”. Det blev flera glassar, godis, mackor, potatisgratäng...mm mm...
Jag hade ”misslyckats ännu en gång”, det var så jag tänkte.
Nu började mina problem verkligen på allvar. Jag vräkte i mig godis, det var inte godisskålar det var stora salladsskålar. Jag gömde undan det för min familj och vänner. Jag längtade tills de skulle gå så att jag skulle kunna plocka fram godiset och bara vräka i mig. Jag valde bort att gå bort för att istället sitta hemma och äta.

Jag bad min 16-åriga son att gå och handla godis när jag inte orkade själv. Jag sa emellanåt att jag ska ”skärpa mig” och när jag inte klarade av det blev har arg och sa ”du skulle ju sluta” . Såna gånger sa jag till honom att han skulle säga nej när jag frågade honom, men när han gjorde det blev jag arg och sa att ”jag är vuxen och bestämmer själv vad jag stoppar i munnen.” Han var mycket arg och jag tror att han ofta var besviken på mig för att jag inte höll det jag lovade. Nu hade jag alltså blandat in honom i mitt missbruk och det fick mig att tänka till.

Det som till slut fick bägaren att rinna över var när jag skulle handla julklappar några dagar före julafton 2010 och inte kunde stänga vinterjackan. Jag fick ta en tunnare fleecejacka och eftersom det var -25 grader så frös jag enormt. Julen gick men vid trettonhelgen bestämde jag mig för att ge LCHF en till chans.

Nu har jag ätit den kosten sen dess och har både gått ner en massa i vikt och blivit mycket piggare. Jag orkar gå på promenader igen utan att bli andfådd och utan att få värk i leder och rygg.

Jag äter en blandning mellan LCHF och GI, det är det som passar min kropp och mig bäst. Jag försöker skapa andra matvanor och tränar mig att belöna/trösta/fira med annat än godsaker och mat.

Anna i ett kolsvart Sunsvall