Nytändning!

Hej, jag heter Anna och jag är sockerberoende / sockermissbrukare.

Nu var det lääänge sedan jag skrev och lääänge sen jag brydde mig om att tänka på mitt sockerberoende.

Jag har haft ett långt återfall och gått upp nästan 25 kg igen. Många gånger har jag tänkt att nu ska jag ta itu med det igen, men det har bara funkat i några dagar, max ett par veckor.

Idag ringde radion till mig, eftersom de ska göra ett program med temat sockerberoende och hittat hit. För en stund sedan var kvinnan här och intervjuade mig.

Efter att ha läst min blogg och pratat med henne känns det som att jag vill satsa igen och känner mig redo. Jag har sedan en månad tillbaka tränat på gym och det kan ses som ett avstamp till ett bättre, nyttigare liv med bättre hälsa som mål. Kanske mitt blodtryck blir lägre så jag slipper en medicin.

Jag håller på att plugga "information och kommunikation", via distans på komvux och det kan jag kanske ha nytta av när jag skriver. Förra året gick jag kursen "skrivande" och det kan säkert också vara bra erfarenheter att ta med mig till bloggandet.

Anna i ett soligt Sundsvall

Dopamin, kroppens må-bra hormon

Hej, jag heter Anna och jag är sockerberoende / sockermissbrukare.

En del människor föds med en genetiskt sårbarhet som gör att de lätt utvecklar ett beroende. Det finns flera droger som är "erkända beroendedroger" typ nikotin, alkohol, narkotika och på senare år har vi pratat om spelberoende, shoppingberoende, sexberoende mm.

Forskare har konstaterat att socker påverkar hjärnan på samma sätt som dessa droger och ändå är inte socker klassat som en drog.

Hjärnan producerar dopamin när kroppen anser att den gjort sig förtjänt av belöning. Dopamin gör oss tillfreds, avspända och vi klarar av mer påfrestningar. När hjärnan inte får sin drog skriker den efter mer och man får abstinens, huvudvärk, blir lättretlig och får förkylningssymtom bl a.

Äter man under lång tid för mycket socker/tar höga doser av en annan drog, sänker hjärnan produktionen av dopamin och man behöver större mängder för att få samma "kick". Detta skapar ett beroende som är svårt att ta sig ur, man vill bara ha mer och mer.

Man behöver hjälp för att återställa den biokemiska balansen och programmera om hjärnan. Det behövs nästan alltid en förändring av hela ens sätt att tänka och agera. Det är ett hårt arbete som man får jobba med resten av sitt liv och det finns frestelser överallt. 

Ska man klara det behöver man också ha förstående anhöriga som vill lära sig om beroendesjukdomar och sätta sig in i din situation.

För den som är sockerberoende är det nolltolerans som gäller, precis som för tex en alkoholist. Vi säger inte till en alkoholist att "han/hon kan väl ta ett glas bara en gång i veckan" eller "han/hon kan väl iallafall smaka nu när jag handlat och allt." Det får ofta en sockerberoende höra och ofta blir den som säger så förnärmad när man säger nej. 

Anna i ett kallt Sundsvall

Livsstilsförändring

Hej, jag heter Anna och jag är sockerberoende / sockermissbrukare.

När jag först slutade med kolhydrater och socker var jag noga med att säga att det inte handlade om att banta. Jag förklarade stolt att det var en kostförändring och att det var det allmänna måendet som var viktigt och att viktminskningen kom som en bonus. 

Idag förstår jag att jag ljög både för mig själv och andra. Det var vikten som var sporren, att jag var för tjock, inte kom i kläderna och hade ledvärk. De andra positiva hälsoeffekterna var de som kom som en bonus.

Nu tackar jag nästan för att jag gick upp så mycket som jag gjorde. Annars hade jag inte varit där jag är idag och mått så bra i kroppen. Precis som med andra beroenden behöver man sjunka tillräckligt lågt för att inse att man har ett problem. Då har man tagit det första steget mot ett tillfrisknande.Acceptans är ett bra ord.

Jag har på senaste tiden insett att det inte bara handlar om en förändring av kosten, det handlar om en livsstilsförändring. Att ändra på beteenden och tankemönster är lika viktigt som att lära sig äta rätt sorts kost. 

Rätt kost är den lätta biten som inte tar lång tid att lära sig.

Jag använde mig att av en hemsida, matdagboken för att lära mig vad maten verkligen innehåller. Där skriver man in ett livsmedel och får reda på hur mycket kolhydrater, fett och proteiner det innehåller. 

Detta är gratis men vill man gå längre och få reda på vitaminer och mineraler så kostar det. 

Under en månad förde jag dagbok över vad jag åt och lärde mig snabbt vilka livsmedel jag kunde äta och vilka jag skulle undvika. Jag hakade inte upp mig på kaloriintag, eftersom en fettrik kost ger större kaloriintag utan att göra skada, snarare tvärtom. 

Beteendeförändring och tankemönster kommer jag alltid att få jobba med. Det är ett ständigt förändringsarbete, där jag lär mig nya saker varje dag. 

Numera försöker jag äta på ungefär samma tider varje dag och jag lägger upp strategier innan jag konfronteras med situationer där jag vet att jag kommer att prövas. Jag försöker undvika stress och jobbar på att få till en bra sömn.

Detta gör att min hjärna inte behöver socker och kolhydrater i lika stor utsträckning och att jag kan stå emot frestelser lättare. 

Ibland faller jag tillbaka i gamla mönster och genast är suget där och knackar på dörren. 

Anna i ett snövitt Skönsberg

Mannen i mitt liv

Hej, jag heter Anna och jag är sockerberoende / sockermissbrukare.

Vill berätta om mannen i mitt liv, den bäste av de bästa. Han är underbar på många sätt, bland en massa annat lagar han underbar mat och verkligen stöttar mig på alla sätt.

I helgen har vi ätit en massa gott och det har varit mat som passar för mig. Han har anammat LCHF i sin matlagning och det känns underbart.

Det är alltid ett konstverk när han lägger upp maten och tänk vad gott det smakar då. Man äter verkligen med ögat också, det är inte bara nåt man säger.

 I fredags komponerade han en vacker måltid med stekt lax, sallad och till det en god citronsås.

Igår gjorde han kött med broccoligratäng, en supergod sås och till det en sallad. Mumma!

Ni ska se vilka frukostar vi äter på helgerna, de är rena drömmen. Här är ett exempel.

Anna i ett kallt och mörkt Sundsvall

Äcklig smak i munnen

Hej, jag heter Anna och jag är sockerberoende / sockermissbrukare.


Muntorrhet är inte kul, man får sån äcklig smak i munnen som är svår att få bort när man är sockerkänslig.Vad brukar du ta när du får dålig smak i munnen eller dålig andedräkt?

Jag brukade ta något syrligt, typ frukt, ett glas läsk eller juice, sura karameller, eller också tuggummi.

Vad kan jag ta av detta nu?

Frukt? Går bort, på tok för mycket socker. Läsk? Går bort, på tok för mycket socker. Juice? Går bort, på tok för mycket socker. Karameller? Går bort, på tok för mycket socker. Tuggummi? Går oftast bort eftersom det i de flesta fall, triggar igång mitt sötsug. 

Jaha, vad ska jag då äta för att få bort den äckliga smaken jag får av vissa mediciner?? Borsta tänderna gör jag redan en massa gånger per dag. 

Anna i ett kallt Sundsvall

Omelett a`la Carbonara

Hej, jag heter Anna och jag är sockerberoende / sockermissbrukare.

Frukosten idag blev ett hopkok av rester och en omelett.
Döper den till Omelett a`la carbonara :) Jag hade inga
grönsaker hemma så det fick bli utan sånt. Mätt blev jag ändå.

Mitt recept på Carbonara
Bacon
Vitlök
Grädde
Svartpeppar

Mitt recept på omelett
Ägg
ca. msk grädde per ägg
(ingen salt om jag har bacon)

Mitt recept på omelett a`la Carbonara
Min carbonara + min omelett, naturligtvis ;)
Jag valde att grädda omeletten först och bre ut carbonaran
över och låta den bli varm, sen vek jag ihop omeletten.

Perfekt LCHF-frukost!

Anna i ett snöigt Sundsvall

Jag duger precis som jag är.

Hej, jag heter Anna och jag är sockerberoende / sockermissbrukare.

Idag har jag funderat på hur jag ser på mig själv, vad jag har för självbild.

Ända sedan tonåren har jag tyckt att jag inte duger. Att folk måste tycka att jag är tjock och ful. Jag har kämpat med vikten och tänkt att "bara jag blir smalare" så tycker folk att jag blir snygg, duktig och vill vara med mig. Det har ju funkat så där...
Det har inneburit en massa jojobantande och ångest för att jag inte lyckas och inte duger. Ångesten har jag dämpat med att käka sötsaker i form av massor med godis. Vilket gjort att jag inte gått ner i vikt utan gått upp.
När väl beroendet satt sina klor i mig har jag försökt att hålla mig och lyckats ibland. Gått ner några kilon, kommit i de där jeansen, känt mig uppskattad av andra och tyckt att jag duger.
När jag kommit dit har jag varit så nöjd att jag tillåtit mig falla för frestelsen att äta "bara några" godisar. Sen har känslan av att misslyckats igen, gjort att jag tänkt att "det är lika bra att äta ännu mer".

Tillbaka på ruta ett...

Så har det hållit på, runt runt i cirklar hela tiden. Och allt för att jag är osäker på mig själv och inte tycker att jag duger som jag är.

Dessutom har jag fått bekräftelse på att det är så, genom att folk ser mig, de faktiskt ser mig, när jag är smalare. Jag får fler uppskattande blickar när jag är ute bland folk, jag får dansa mer när jag är ute på styrdans och massor av annan uppmärksamhet som jag inte får annars.

Ett ex till mig sa att han var otrogen för att jag gick upp i vikt och blev tjock. Ni kan ju tänka er vad det gjorde med en redan osäker kvinna. Jag gjorde allt för att hålla mig smal, jag motionerade, jag åt diverse dieter, ja kort sagt allt, för att duga åt honom. Och ni vet ju hur det slutar..tillbaka i cirkeln....

Nu tänker jag att det kanske var så. Att han var otrogen just därför. Men jag tror inte att det var för att han inte gillade min kropp, utan för att jag faktiskt är en helt annan när jag gått ner och känner mig smal.
Att folk ser mig, inte för min kropp utan för hur jag är då.
När jag är nöjd med mig själv möter jag andras blickar, jag gömmer mig inte i hörnet när jag är ute på dans, jag går med glada steg och jag känner att jag syns. Och jag syns, för jag törs synas...jag gömmer mig inte...

Varför är det så? Finns jag bara när jag är smal? Eller finns jag för att jag är jag?

Jag har fastnat för några rader i låten från filmen "Så som i himmelen"

"Jag vill känna att jag lever all den tid jag har 
Ska jag leva som jag vill 
Jag vill känna att jag lever 
Veta att jag räcker till" 

"Jag vill leva lycklig för att jag är jag. 
Kunna vara stark och fri"

Den får bli min ledsång ett tag framöver. Den får påminna mig om att jag finns och duger precis som jag är.

Jag duger precis som jag är. 
Jag duger precis som jag är. 
Jag duger precis som jag är. 
Jag duger precis som jag är.

Anna i ett regnigt Sundsvall