Hej, jag heter Anna och jag är sockerberoende / sockermissbrukare.
En
del människor föds med en genetiskt
sårbarhet som gör att de lätt utvecklar ett beroende. Det
finns flera droger som är "erkända beroendedroger" typ
nikotin, alkohol, narkotika och på senare år har vi pratat om
spelberoende, shoppingberoende, sexberoende mm.
Forskare
har konstaterat att socker
påverkar hjärnan på samma sätt som dessa droger och
ändå är inte socker klassat som en drog.
Hjärnan producerar
dopamin när
kroppen anser att den gjort sig förtjänt
av belöning.
Dopamin gör oss tillfreds, avspända och vi klarar av mer
påfrestningar. När hjärnan inte
får sin drog skriker den efter mer och
man får
abstinens, huvudvärk,
blir lättretlig och får förkylningssymtom bl a.
Äter
man under lång
tid för mycket socker/tar
höga doser av en annan drog, sänker
hjärnan produktionen av
dopamin och man behöver
större mängder för att få samma "kick".
Detta skapar ett beroende som är svårt
att ta sig ur,
man vill bara ha mer och mer.
Man
behöver hjälp för att återställa
den biokemiska balansen och programmera om hjärnan.
Det behövs nästan alltid en förändring
av hela ens sätt att tänka och agera.
Det är ett hårt arbete som man får jobba med resten
av sitt liv och
det finns frestelser
överallt.
Ska man klara det behöver man också ha förstående
anhöriga som
vill lära sig om beroendesjukdomar och sätta
sig in i din situation.
För
den som är sockerberoende är det nolltolerans
som gäller,
precis som för tex en alkoholist. Vi säger inte till en alkoholist
att "han/hon kan
väl ta ett glas bara en gång i veckan" eller "han/hon
kan väl iallafall smaka nu när jag handlat och allt." Det
får ofta en sockerberoende höra och ofta blir den som säger
så förnärmad när man säger nej.
Anna
i ett kallt Sundsvall
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar